DAGENS PRESSMEDDELANDE
torsdagen den 11 februari 1999
När bot blir sot 4. Förvirringstillstånd är inte säkert demenssjukdom
För i stort sett alla bensodiazepinpreparat (Valium, Sobril, Rohypnol m.fl.) finns i FASS "paradoxala reaktioner" upptaget som biverkningar. Förvirringstillstånd, är en sådan reaktion. För unga eller medelålders är ett akut förvirringstillstånd i samband med läkemedelsintag inte något stort problem. Den som drabbas avbryter vanligen själv sin medicinering omgående. Mycket farlig blir denna biverkan dock då den uppstår hos äldre människor eftersom den alltför ofta kommer att åsättas en demensdiagnos.
Det tycks finnas en allmän föreställning om att när vi blir gamla så blir vi dementa och förvirring, hallucinationer och minnesluckor, som är andra paradoxala reaktioner på lugnande och sömngivande medel, tolkas omgående som tecken på demenssjukdom. Är förvirringen samtidigt förknippad med ångest är risken mycket stor att den leder till ökad medicinering och därmed följande förstärkning av symtomen. En äldre människa, som kan ha många aktiva år kvar, läggs plötsligt i sängen och blir där till sin död.
Vid plötsligt uppkomna förvirringstillstånd, hallucinationer, minnesluckor, aggressions-utbrott, panikångestattacker, motoriska störningar m.m. hos gamla, bör den första åtgärden vara att titta igenom vederbörandes medicinlista eller medicinskåp. En diagnos ställd utan hänsyn tagen till möjliga biverkningar av enskilda läkemedel eller kombina-tioner av läkemedel är i sig en feldiagnos.
I de fall där misstanken uppstår, att förvirringen kan ha utlösts av en längre tids användning av lugnande/sömngivande medel eller av en doshöjning, ett nyinsatt preparat eller dylikt, är det av största vikt att minnas att även utsättandet av dessa läkemedel kan innebära problem. Föreligger ett fysiologiskt betingat beroende är en försiktig nedtrappning med mycket noggrann uppföljning vanligen den bästa metoden att komma tillrätta med problemet. Vi måste komma ihåg att den psykotropa effekt som dessa läkemedel har då de sätts in motsvaras av en psykotrop effekt då det sätts ut.
Tyvärr måste vi konstatera att kunskapsbristen när det gäller biverkningar i allmänhet är stor och när det gäller biverkningar hos äldre syns den monumental. En första källa till kunskap är naturligtvis patienten själv, anhöriga, hemtjänst- eller vårdpersonal med nära kontakt med den drabbade. En annan källa är FASS.
Råd till läkare och sjukvårdspersonal: Ställ aldrig diagnoser på människor som behandlas med läkemedel utan att ta hänsyn till vilka effekter dessa läkemedel kan ha på föreliggande symtom.
Jan Albinson Lena Westin
|