DAGENS PRESSMEDDELANDE
onsdagen den 24 oktober 2001
Läkemedelsskador och Ansvar Konsumenthearing i Riksdagshuset
Vad bör göras?
Vi behöver inga vetenskapliga undersökningar för att fastställa att skador och skadelikande biverkningar av läkemedel förekommer. Vår egen verksamhet vid KILEN och t.ex. de data som Läkemedelsförsäkringen ger oss visar att så är fallet, liksom de undersökningar som gjorts i Sverige och utomlands. Vi har alltså ett problem som vi kort kallar läkemedelsskador och vi står då inför två uppgifter:
1. att bistå de drabbade på ett adekvat sätt psykologiskt, medicinskt, juridiskt och ekonomiskt
2. att i största möjliga mån förebygga uppkomsten av läkemedelsskador
Vi menar att fyra åtgärder står högt på dagordningen.
* Konsumentrapporering av läkemedelsbiverkningar
* Kommission för undersökning av läkemedelsskadornas omfattning och natur
* En specialenhet för behandling och rehabilitering av läkemedelsskadade
* En fond för interimistisk ersättning till skadedrabbade
Konsumentrapportering
För att möjliggöra det förebyggande arbetet krävs att det signalsystem vi idag har för att upptäcka risker med läkemedelsbehandling, d.v.s. biverkningsrapporteringen från läkare, kompletteras med ett system för biverkningsrapportering direkt från läkemedelsanvändaren, konsumenten.
Skälen för detta är många.
*Vårt eget arbete på området visar att användaren i vissa fall är den enda källan till kunskap om biverkningar.
Ett exempel, som vi framhållit tidigare, är beroendet det lugnande medlet Temesta där vi under fyra år fick 420 rapporter om denna och en stor mängd andra biverkningar. Under dubbelt så lång tid, åtta år, erhöll Läkemedelsverket 18 rapporter från läkare om biverkningar av Temesta, ingen av dessa rapporterade dock beroende av medlet.
* Vårt arbete visar vidare att antalet rapporter blir avsevärt mycket större om användaren själv får rapportera misstänkta biverkningar. Detta ger möjlighet till kvantitativa analyser lika väl som kvalitativa. Att observera i sammanhanget är att endast ca 5% av läkarna över huvudtaget lämnar rapporter om biverkningar, det är alltså 95% chans att en användares rapport aldrig kommer till myndighetens kännedom.
En (anmärkningsvärt nog opublicerad) studie* utförd under ledning av apotekaren Anders Ekedahl i Lund visar att ett tillvaratagande av de rapporter kunder spontant lämnar till personalen på apotek skulle ge oss 70-75 000 rapporter per år, att jämföra med de knappt 3 000 som idag lämnas av förskrivare till biverkningsmyndigheten vid Läkemedelsverket.
*Adverse Drug Reaction Reports to Pharmacists, Ekedahl, A., Liedholm, H.
* Vårt arbete visar också att läkemedelsanvändaren i sina rapporter kan ge en livfull bild av hur en misstänkt biverkan inverkar i det dagliga livet. Detta ger oss en möjlighet till en mer realistisk bild av biverkningarnas betydelse t.ex. för patientens följsamhet till läkarens ordination.
Ytterligare argument för att ta vara på den primära kunskapskällan, läkemedelskonsumenten, finns i policydokumentet från vår internationella konferens Consumer Reports on Medicines som finns med i hearingmaterialet och som också kan läsas på vår hemsida: kilen.org
Kommission för undersökning av läkemedelsskadornas omfattning och natur
Naturligtvis är det så, att vare sig vi vill åtgärda ett existerande problem eller förebygga dess uppkomst i ytterligare grupper, måste vi känna detta problem till dess natur och omfattning.
Av outgrundliga skäl känner vi inte problemet läkemedelsskador, varför en politiskt sammansatt kommission bör ges i uppdrag att med stöd av organ som Läkemedelsverket, Socialstyrelsen, SBU, NEPI och Uppsala Monitoring Centre utreda frågan.
En specialenhet för behandling och rehabilitering av läkemedelsskadade
Den stora brist på kunskap som idag råder vad gäller skador av läkemedel, hur dessa ska behandlas, hur rehabilitering ska utformas m.m. kräver åtgärder. För att bidra till såväl kunskapsuppbyggnad som behandlingsmöjligheter för de drabbade bör en specialenhet för läkemedelsskadade inrättas. De kunskaper som skulle vinnas genom ett sådant arbete kan bara betecknas som ovärderliga. Ovärderliga för de drabbade, som skulle kunna få hjälp. Ovärderliga för hälso- och sjukvårdens personal av alla kategorier, som har att bistå oss då vi är patienter. Ovärderliga för samhället, som idag dras med oerhörda kostnader för skador och biverkningar av läkemedel. Ovärderliga för näringslivet, som i mycket hög grad drabbas av kostnader då anställda tvingas till sjukskrivningar och ibland förtida pensioneringar p.g.a. läkemedelsskador. Ovärderliga för läkemedelsindustrin, som skulle få ett avsevärt mycket bättre underlag för det arbete som syftar till att minska biverkningarna.
En fond för interimistisk ersättning till skadedrabbade
I den situation som råder idag kan en biverknings- eller skadedrabbad människas ersättningskrav avvisas helt eller får man vänta mycket länge innan man får ersättning från någon av de försäkringar som finns. Ett skäl kan vara att det råder oenighet mellan vetenskapsmän rörande orsak och verkan. Ibland tar sig denna oenighet absurda uttryck som, återigen, i fallet med bensodiazepiner där den vetenskapliga dokumentationen av biverkningar och skador idag är mycket omfattande, men där okunniga och jäviga s.k. specialister kan företräda läkemedelsindustrin och påstå att samband mellan skada och preparat inte föreligger. Det blir då den skadades sak att söka fram den vetenskapliga dokumentation som krävs för ett överklagande, ett arbete som vanligen kräver såväl tid som omfattande arbetsinsatser. I sådana fall eller överhuvudtaget då sannolika skäl föreligger för att en skada ska komma att bedömas som orsakad av ett läkemedel bör den föreslagna fonden träda in med bistånd till den drabbade.
Varför, än en gång
För oss vid KILEN, som arbetat med de drabbade under så många år och följt dem i deras tillfrisknande, följt dem i deras sökande efter rätt och rättvisa och som tyvärr också ibland sett dem bli sjukare av systemets likgiltighet, ignorans och bristande respekt än de blev av sina läkemedel, finns det kanske ett krav till kravet på en sanningskommission.
En kommission vars uppdrag det är att söka orsakerna till att vi inte vet hur många som skadas av läkemedel, hur och varför de skadas. Varför vi möter ett aktivt motstånd mot att frågan behandlas. Varför läkemedelsanvändarnas erfarenheter ignoreras. Varför debatten om läkemedel idag så fullständigt saknar nyanser. Varför & etc.
När det gäller skador, vare sig det är på individ eller miljö, kan vi idag på de allra flesta områden kräva utredningar och åtgärder, det kan gälla våra vägar, våra bilar, freon i våra kylskåp, tågolyckor, fartygsolyckor, flygplansolyckor. Vi ser det som självklart att sådant utreds och åtgärdas så långt det någonsin är möjligt. Vad har gjort att skador av läkemedel behandlas så fullständigt annorlunda?
Att undersöka detta är inte i första hand en fråga om att förebygga framtida läkemedelsskador utan en fråga om ett förebygga mögelangrepp i det demokratiska samhället.
Jan Albinson Lena Westin
______________________________________________________________________
KILEN-Konsumentinstitutet Läkemedel och Hälsa
Kammakargatan 7, 111 40 Stockholm
Tel. 08-696 0100 Fax.08-696 0110
e-post [email protected] https://kilen.org
|