DAGENS PRESSMEDDELANDE
måndagen den 22 februari 1999

Människosyn 1999

Vården synas med lupp, missförhållanden kommer upp på ytan. Fyrtio- och femtiotalets psykiatri och människosyn får det att vända sig i våra magar. Hur kunde det få hända?
Men nu då? Det som händer varje dag, det som pågår varje minut, hur kan det få hända?

Varje dag ringer människor till KILEN och beskriver sina plågor. En gång, för några månader sedan och ända upp till för ett par decennier sedan, har man fått en förskrivning av lugnande, sömngivande, smärtstillande eller antidepressiva läkemedel. Tiden har gått och nu är man mycket sjuk. Kan det ha med tabletterna att göra?
Ibland känns det som om de människor som vi talar med, har kommit överens om vad de skall säga, innan de ringer. Berättelserna påminner så mycket om varandra. Utsattheten, missförstånden och kränkningarna.

Man har fått läkemedel, man har fått biverkningar, man har blivit sjuk, ingen har förstått någonting, man har fått nya symtom som återigen har diagnosticerats, nya läkemedel, man har blivit sjukskriven, man har blivit sjukförklarad och ofta fått diagnosen missbrukare, man har fått ett mycket dåligt bemötande av sjukvården i sin helhet. Ingen har förstått något!

Och vad är det då som har hänt? Läkemedlen, som från början var tänkt goda, har givit biverkningar biverkningar som alltför få läkare har varit kunniga nog att diagnosticera. Trots att det inte saknas vetenskapliga rapporter som bekräftar läkemedlens beroende-framkallande egenskaper och effekter. Trots att det inte saknas "ansikten" på problemet. Och det saknas inte ekonomiska redogörelser för problemet. Men det saknas kunskaper det finns ett kunskapsmotstånd!
Beroende och biverkningar av läkemedel skapar ett stort lidande. Problemet finns där varje dag inom hälso- och sjukvården. Men ingen vill veta av problemet. Det får liksom inte finnas. Är det först om femtio år vi skall tala om dessa missförhållanden?

Av en studie på åttiofem (85) personer som vänt sig till KILEN för att få hjälp, har endast sju (7) upplevt ett respektfullt bemötande av den vård som bidragit till att de drabbats av biverkan och beroende. Sjuttioåtta (78) personer har upplevt att de inte blivit trodda, att de blivit kränkta och de har kallats för missbrukare. De flesta av de 78 skulle helst av allt aldrig mer vilja ha kontakt med sjukvården.
Läkemedelsberoende ett iatrogent problem som ställer vår människosyn på sin spets!

Jan Albinson Lena Westin