DAGENS PRESSMEDDELANDE
torsdagen den 15 april 1999
Bistrare tider på grund av språkförbistring
DAGENS PRESSMEDDELANDE
från
KILEN-Konsumentinstitutet Läkemedel och Hälsa
torsdag 15 april 1999
Bistrare tider på grund av språkförbistring
"Folk äter för mycket läkemedel."
Det är inte bara Lars Engkvist som säger det.
"Under 1986 köpte 6 procent av männen och 11 procent av kvinnorna ut bensodiazepiner." läser vi i "Allmänna råd från socialstyrelsen 1990:7"
"Enligt en svenska forskningsrapport & använder 3,7 % av männen och 4,7 % av kvinnorna regelbundet & sådana preparat." säger man i Psykiatriutredningens SOU 1993:5 och exemplen ur rapporter och artiklar skulle kunna tusenfaldigas.
Det sägs att vi "äter", "köper ut", "använder", "konsumerar" läkemedel och det följs allt oftare av synpunkten att detta är onödigt. Vårt beteende är moraliskt och ekonomiskt förkastligt. Frågan är om dessa förkastelsedomar ska läggas på oss som "äter", "köper ut", "konsumerar". De läkemedel det handlar om är alla receptbelagda och kan inte vare sig "köpas ut" eller "konsumeras" utan att vi undersökts av en läkare som dels gjort bedömningen att ett läkemedel skulle hjälpa oss och dels skrivit ett recept på detta läkemedel. Till receptet fogar läkaren en doseringsanvisning som han eller hon muntligen delger oss och som sedan återfinns skriven på läkemedelsförpackningen.
Denna nödvändiga förutsättning för att vi ska kunna "köpa ut" och "äta" läkemedel kommer bort även i seriösa vetenskapliga rapporter. Språkbruket döljer vad som faktiskt sker, att läkaren genom undersökning och bedömning grundad på "vetenskap och beprövad erfarenhet" manar patienten att genomgå en behandling. Det är dessutom läkaren som väljer vilket läkemedlet vi ska köpa ut och använda. Vi vet att det ofta blir det nya och dyrare medlet.
Med detta säger vi inte att det är läkarna som ska stå för kostnaderna eller att de bör använda äldre och billigare läkemedel. Vi säger inte heller att generisk substitution måste införas. Med detta säger vi inte ens att läkaren måste följa upp behandlingen och se om patienten tar läkemedlen och hur de verkar. Det vi säger är att diskussionen om läkemedelskonsumtionen måste ha sin grund i faktiska realiteter och inte språkliga förvrängningar av dessa.
En synnerligen viktig del av dessa realiteter är de samhälleliga förhållanden, som skapas av politiska beslut och som på olika sätt bidrar till ohälsa. En helhetssyn på läkemedelskostnaderna och läkemedelsanvändningen är inte värd namnet utan en granskning av den politik som drivs av politiker och ansvariga tjänstemän.
Jan Albinson Lena Westin
|