DAGENS PRESSMEDDELANDE
måndagen den 16 augusti 1999
Varna bättre för läkemedel!
Artikel införd på Aftonbladet - debatt 28 juli 1999
Den nya trafiknykterhetslag som trätt i kraft den 1 juli innebär nollgräns
för narkotika i trafiken. Under vissa omständigheter berörs därmed
användningen av narkotikaklassade läkemedel, som t.ex. våra vanligaste
lugnande, sömngivande och smärtstillande medel. Nollgränsen gäller inte om
vi använder dessa läkemedel av medicinska skäl och enligt läkares
ordination. Lagen innebär dock att vi kan dömas för rattfylleri om vi tagit
narkotikaklassade läkemedel utan läkares ordination eller om vi tagit dem
enligt läkares ordination, men blivit så påverkade att vi kör
trafikfarligt. Vi kan också dömas för rattfylleri om vi tagit ett läkemedel
som inte är narkotikaklassat, men som påverkat oss så att vi kör
trafikfarligt.
Lagen lägger alltså ett stort ansvar på läkemedelsanvändaren och för att
till fullo kunna ta detta ansvar krävs en rätt avsevärd kunskap om
läkemedel och deras möjliga påverkan.
Hösten 1998 samlades, på initiativ från KILEN-Konsumentinstitutet Läkemedel
och Hälsa, ett antal representanter för olika intresseorganisationer till
diskussioner runt temat läkemedel och trafik.
Ett skäl var att ett stort antal rapporter hade kommit in till KILENs
databas, om tillbud och olyckor förorsakade av nya, icke varningsmärkta
läkemedel. Ett annat skäl var insikten, att vad som än skulle ske i
lagstiftningsfrågan krävs en bred kunskapsspridning till trafikanter om hur
läkemedel kan påverka oss i trafiken.
Generellt kan sägas att kunskapen om läkemedels påverkan i trafiken är
begränsad. Då ett läkemedel introduceras finns inga krav på att studier
rörande eventuell trafikfarlighet ska ha gjorts. Den kunskap som finns är
ofullständig och splittrad, även då det gäller gamla läkemedel, och kommer
inte självklart användaren till del. Ett exempel är varningsmärkningen, den
röda triangeln, som är ett tecken på att Läkemedelsverket bedömt medlet som
trafikfarligt. Den röda triangeln finns dock inte på något av de nya
antidepressiva medlen trots att de flesta tillverkarna manar till
försiktighet i trafiken. Flera andra läkemedel, som kan vara trafikfarliga,
saknar också varningsmärkning.
Kunskapen är splittrad. Olika aktörer förvaltar olika delar av kunskapen
och aktörerna värderar kunskapen olika. Läkemedelsverket tar emot
biverkningsrapporter från läkarna. Socialstyrelsen sköter tillsynen av hur
läkarna uppfyller sin informationsplikt om läkemedel. Vägverket håller sig
ajour med forskning rörande läkemedels påverkan i trafiken.
Rättsmedicinalverket samlar uppgifter om missbruk och förgiftningar av
läkemedel.
De olika bedömningarna leder ibland till motsättningar mellan myndigheter.
När Vägverket för ca ett år sedan begärde en förbättrad märkning av
trafikfarliga läkemedel, uppstod en konflikt med Läkemedelsverket, som
oroades för att ytterligare information skulle leda till att patienter
avstod från att ta sina läkemedel. När Rättsmedicinalverket under våren
begärde indragning av sömnmedlet Rohypnol ledde detta till motsättningar
med Läkemedelsverket, som inte oroades av de biverkningar och problem som
Rättsmedicinalverket anförde.
Kunskapsbyggandet är slumpmässigt och oftare styrt av kommersiella
intressen än av omtanke om läkemedelsanvändaren. Samlat ansvar för
sökande efter kunskap rörande läkemedel och trafik finns inte.
När det gäller att förmedla kunskap till läkemedelsanvändaren brister det
på många håll. Rapporter från konsumenter till KILEN visar att
informationen om ett läkemedels trafikfarlighet är bristfällig eller har
uteblivit helt. Från läkare anges skälet ofta vara oro för att patienten
inte skall ta sitt läkemedel eller att tid saknats för information. Läkare
och apotek har informationsplikt men erfarenheten visar stora brister i hur
den tillämpas. Dessutom är det så att ingen kan informera om annat än det
man har kunskap om och kunskapsbasen är, som redan nämnts, bristfällig och
splittrad. Detta innebär att såväl läkemedelsanvändaren som dennes
medtrafikanter utsätts för fara.
Den lag som nu träder i kraft lägger särskild tonvikt på användningen av
narkotikaklassade läkemedel. Vilka läkemedel som är narkotikaklassade är
dock svårt för användaren att få veta. Denna uppgift finns endast som
symbol i läkarens FASS, och har hittills betraktats som onödig information
till patienten.
Under gruppens arbete har flera kunskapsmässiga bristområden diskuterats..
Läkemedels påverkan på äldre, interaktioner mellan olika läkemedel,
könsmässiga skillnader av läkemedelspåverkan, läkemedels interaktion med
små mängder alkohol. Ett särskilt problem utgör naturligtvis yrkesförarnas
användning av läkemedel -till exempel bör förmodligen medicinering
innebära sjukskrivning under en del av behandlingstiden.
Utifrån de erfarenheter av brister i nuvarande system, som gjorts under
gruppens arbete, kräver vi, undertecknade, ett samlat grepp när det gäller
kunskapsbyggande och kunskapsförmedling om läkemedel och trafik. Vi
föreslår att ett fristående råd byggs upp med uppgift att systematiskt
samla uppgifter från alla informationskällor, alltså att kontinuerligt följa
svensk och internationell forskning samt med möjlighet att initiera och
genomföra egna studier. Här vill vi särskilt peka på vikten av att
läkermedelsanvändarnas erfarenheter och kunskaper tas tillvara.
Direktrapporter från läkemedelsanvändarna ger viktiga indikationer på vilka
studier som behöver göras.
Folkets breda kunskap och stora intresse i denna fråga måste tas tillvara
och användas!
Hans Nilsson
Caravan Club
Jan Albinson
Lena Westin
KILEN
Tom Corneliusson
Motormännens Riksförbund
Lars Åstrand
Pensionärernas Riksorganisation
Maria L Lundgren
Riksförbundet för Trafik och Polioskadade
Thomas Winskog
Svenska Taxiförbundet
Inga Björkman
Sveriges Pensionärsförbund
|