Andra Skrivelser
fredagen den 9 mars 2001
Berättelse från kvinna, 26 år i mellansverige:
"Jag har under 5 år, med kortare uppehåll använt mig av Cipramil. Jag minskade dosen 40mg till 20mg för ett och ett halvt år sedan. Nu håller jag på att trappa ned, vilket jag har gjort oerhört försiktigt - 5mg varannan vecka. Men till saken hör att jag har känt av minskningen oerhört tydligt.
Jag har varit och är ( nu är första veckan utan medicin) trött, orkeslös, nedstämd, yr,illamående, rastlös ömsom apatisk, får aggressions utbrott, väldigt lättirriterad, svettas, drömmer mardrömmar, känner mig underlig och overklig rent generellt, orkar inte prata med människor, oengagerad, har till och från migrän liknande huvudvärk, stel, öm och värk i musklerna. Dessa är de jag kommer på nu. Men kontentan av det hela är att jag knappt reder ut att sköta mina sysslor ( jag studerar). När jag började äta cipramil så var det för att jag led av anorexi.
Den övriga behandlingen, dvs psykoterapi gav inget resultat så psykologen ordinerade mig att börja medicinera, jag var tveksam till en början men gav sålunda med mig.Jag tillfrisknade från ätstörningarna och kunde leva ett normalt liv igen. Jag har under min nedtrappning inte känt att jag tenderar att hamna där igen, utan känner mig relativt stark, trots ovanstående biverkningar.
Jag kan inte påstå att jag blivit väl bemött inom sjukvården. Sista gången jag försökte stt trappa ned, slutade jag tvärt, men mådde så dåligt efter tre dagar att jag nödgades kontakta Psyk akuten, där jag blev tillsagd att Cipramil var inte beroende framkallande så att jag mådde dåligt kunde inte bero på att jag slutat med medicinen. För den kunde man sluta med hur lätt som helst!, som de sa till mig. Jag tycker det är förbannat dåligt att INGEN information om hur man reagerar vid uttagandet av medicinen påpekas i samband med att den första gången skrivs ut. Det är först genom eran hemsida jag fått vidare information."
|