|
Ändrad 2006-12-21
GD Ulf Westerberg Rättsmedicinalverket Vasagatan 52 111 20 STOCKHOLM
KILEN begär att Rättsmedicinalverket utreder frågan om våld, psykiatri och läkemedel Det är nödvändigt att komma ihåg konsekvenserna av användningen av vissa droger, deras inflytande inte bara på det fysiska tillståndet utan också på det mentala. Därför är det viktigt att läsa, konsultera läkare och läsa mer om sjukdomar. Om du gör din egen forskning, engagera https://qualitycustomessays.com för att motivera syftet. Riktigt vart vi ska vända oss i denna fråga vet vi inte, men den förefaller oss till viss del ligga inom ramen för Rättsmedicinalverkets ansvarsområde. För säkerhets skull inleder vi med följande Nej, vi är inte emot alla läkemedel Nej, vi tror inte att läkemedel är roten till allt ont, allt våld, allt etc. Så till vår fråga. Vilket samband finns mellan våld och läkemedelsanvändning? Vi, liksom alla andra, har under de senaste åren tagit del av ett antal rapporter om människor med psykiatriska kontakter, som begått allvarliga våldsbrott. I media har det framstått som om detta i första hand berott på akutpsykiatrins bristande förmåga att bedöma deras vårdbehov. Den frågan är visserligen viktig, men det vi undrar över är i vilken utsträckning de stått under psykiatrisk läkemedelsbehandling och om detta i så fall kan ha bidragit till deras våldsutövning. Bakgrunden till vår fråga är en snart trettioårig kontakt med människor som fått läkemedel förskrivna mot oro, ångest och depression. Ibland med en diagnos, oftare utan sådan. Bland dem som kontaktat oss genom åren har återkommande rapporterats om, för patienten själv eller anhöriga, skrämmande personlighetsförändringar. Vredesutbrott, våld mot anhöriga eller mot den egna personen hör så gott som alltid samman med dessa rapporter och berättelser. Vi har berättelser från kvinnor vars män börjat misshandla dem efter intag av Sobril, Stesolid och andra bensodiazepiner inklusive, men alltså inte bara, Rohypnol. Vi har berättelser från ungdomar som åtalats för misshandel efter påbörjad behandling med SSRI-preparat. Vi har berättelser från vuxna SSRI-behandlade om ansvarslöst uppträdande på arbetsplatser, i trafiken och i hemmet. Vi har ett växande antal rapporter om tvångsmässiga självmordstankar i samband med intag av SSRI, såäl hos ungdomar som hos vuxna och äldre. Vi har rapporter från anhöriga om självmord bland människor nyligen insatta på antidepressiva (utan depressionsdiagnos och utan tidigare kända självmordsbeteenden). Väl medvetna om att sambanden mellan läkemedel och våld är komplexa till sin natur vill vi ändå peka på att frågan kräver utredning och analys. Denna analys måste sträcka sig avsevärt mycket längre än det vi just idag kan ta del av i tidningarnas reportage om Anna Lindhs mördare. Man talar om att "han äter en lång rad mediciner" och han utnämns utan vidare till missbrukare och "får stå sitt kast", som professor Sten Levander uttrycker saken enligt SvD. Det är en fullständigt orimligt förhållingssätt att så snart ett läkemedel ger oönskade effekter eller framkallar ett beroende utnämna användaren till missbrukare och därmed förlägga allt ansvar till den människa som kanske bara följt sin läkares ordination. Det är en strategi endast ägnad att förneka livsviktig kunskap om läkemedels effekter och tillverkares, förskrivares och kontrollmyndigheters ansvar. Denna kunskapsfientlighet torde inte gagna någon. Det är vår förhoppning att Rättsmedicinalverket, som en från industrin och professionen fristående myndighet, tar initiativ till ovan nämnda utredning och analys av sambandet mellan läkemedel och våld. Med vänlig hälsning Stockholm 2004 01 13 Jan Albinson Lena Westin Kopia till: Socialminister Lars Engqvist Brevet publiceras också på vår hemsida kilen.org
|