Över huvud taget är det svårt att svara på frågorna i ert brev eftersom vår undersökning inte handlar om läkemedelsskador utan om förekomsten av läkemedelsbiverkningar vilket är en helt annan sak. Framför allt generellt verkande läkemedel (som påverkar hela kroppen ex tabletter och injektioner) (detta gäller naturligtvis också naturmedel och naturläkemedel i den mån de har någon mätbar effekt) kan ge bieffekter eller biverkningar. Vid utvecklingen av läkemedel eftersträvar man att ta fram läkemedel som har så fördelaktig effekt som möjligt betäffande gynnsamma effekter i förhållande till biverkningar. Något helt biverkningsfritt medel av de ovan nämnda tre kategorierna finns ej ( även placebo har ju biverkningar).

1. Hur många skadas av läkemedel per år i Sverige?

Vet ej- man får väl höra med patientförsäkringen för att få en uppskattning.

2. Vem ansvarar för undersökning, uppföljning, åtgärder?

Denna fråga sammanhänger med ovanstående

3. Hur ser din organisations uppdrag ut?

Vi har bl a den första regionala biverkningsenheten där vi registrerar de biverkningsrapporter som kommer till oss, svarar på frågor och utbildar läkare och annan medicinal i läkemedelsfrågor, bl a om läkemedelsbiverkningar, bedriver forskning om biverkningar (ex den nyligen accepterade artikeln i Pharmacoepidemiology and drug Safety, en artikel om hur läkare ser på biverkningsrapportering och vilka faktorer som bestämmer om de skall rapportera eller inte, ett pågående projekt om att även sjuksköterskor skall kunna rapportera biverkningar, ett planerat projekt för att se om man aktivt kan minska risken för läkemedelsbiverkningar).

4. Varifrån kommer uppdraget?

Närmast från Läkemedelsverket, anslagen för att driva denna verksamhet kommer delvis därifrån. För specifika projekt har vi sökt och fått bidrag från Landstingsförbundet.

5. Vad gör din organisation rent faktiskt på området?

Framgår av svaret på fråga 3.

6. Hur är det för de drabbade? Får de hjälp? Hur? Ersättning?

Jag talar fortfarande om läkemedelsbiverkningar. De flesta - lätta och svåra är kända från tidiga kliniska prövningar och anges bl a i FASS. Det är sällsynt att man i Sverige får ersättning utöver från Patientförsäkringen i vissa fall. I enstaka fall (ex Neurosedyn, p-piller) ersättning efter juridisk process.

7. Hur bör det förebyggande arbetet utformas?

För stor fråga att besvara kort. Mera medvetenhet hos alla involverade parter,sjukvård, apotek, patient, familj. Tidig uppföljning av symtom som kan tyda på biverkning. Ändrad organisation och mera tid i sjukvården så att man inte enbart ägnar sig åt akuta händelser och försummar regelbundna kontroller. En fungerande situation med en läkare som är ansvarig för all medicinering för pat. Sannolikt fungerar mindre vårdenheter bättre än större dvs bäst med en liten grupp med läkare,sjuksköterska,undersköterska och distriktssköterska som samverkar om en definierad grupp pat då ökar chansen att ev problem fångas upp och åtgärdas. Husläkarsystemet t ex kan vara en modell för detta.

8. Vad bör göras åt de problem och missförhållanden som råder idag?

Fortfarande beträffande läkemedelsbiverkningar: Se svar fråga 7 Öka biverkningsrapporteringen så att nya och oväntade biverkningar snabbt blir kända och man ev kan byta till annan medicin etc. om så behövs.

Med vänlig hälsning

Tom Mjörndal

Överläk. doc.

Nästa svar